Upprätthålla balans i vardagen

Lucia är för många en rolig dag. Det är det även för oss, alla förväntningar och känslor vi ska kunna hantera.

Våran S ville ej vara med i luciatåget alls utan hon satt med pianospelaren medan klasskamraterna hade sin uppvisning. E och F var med och kollade vilket gick över förväntan bra. Strategiskt placerade med fika framför sig under tiden.

Tvillingarna gick iväg som pepparkaka och tomtenisse till sin förskolan och dem kommer jag att hämta tidigare idag för att vi ska lyckas med denna dagen.

Dagar som avviker måste jag försöka att planera ännu bättre än alla andra dagar. Det är mysigt med Lucia, men tänk alla intryck; ljus, ljud, människor, tystnaden. Tänk alla spänningar och oförutsedda händelser denna dag.

Dagen är full av ovisshet. Full av oförutsägbarhet.

Våra barn behöver ju veta alla steg och hur mycket vi än försöker förbereda så är det helt omöjligt att i detalj veta vad som faktiskt händer. För att upprätthålla en bra energibalans så väljer jag att minska tiden just idag. Att förbereda maten redan före skolan. Att inte ställa krav på att vi ska göra en massa annat. För jag vet att alla barnens bägare kan vara full redan kl 1 idag.

Idag ska vi bara vara. Vi ska skriva namn på de pepparkakor vi bakat tidigare och sedan äta upp dom antar jag. Jag gjorde inga hål i dom i år, för barnen fixar liksom inte att kakorna hänger uppe och lockar att ätas.

Vi ska dricka glögg och fira lucia och äta barnens favoriträtt. Spagetti och köttfärssås.

Sen ska vi se på tv, för jag vet att barnen inte kommer ha varken ork eller förmåga att göra massa saker idag. Det skulle bara bli konflikter och utbrott och missförstånd.

Vi kanske tom tar fram popcorn ikväll, för att fira att vi tog oss igenom en sån här dag. För det är värt att fira helt klart. För när jag tänker mig in i hur barnen upplever saker och ting så blir jag stolt när vi lyckas upprätthålla balansen i våran vardag.

 

Annonser

NPF

Acceptans är viktigt

Utanförskap är vanligt

Trevande försök

Intressant tänkande

Sviktande affektreglering

Motivationsarbete krävs

Autism

För mig som lever så nära denna funktionsvariation varenda dag blir livet extremt föränderligt. Det kräver att jag är mer än nådigt flexibel.

 

Tvång

Oflexibilitet

Urkrafter

Reflexmässigt

Extraordinärt

Tics

Trots

Expolosivitet

Absolut omedvetna handlingar

Tourettes 

Det kräver av mig att alltid ge tid, förutsägbarhet och tydlighet. Blir det fel så måste man ju börja om, då tar allt ännu längre tid. Bättre att göra rätt och ge tid från början!

 

Tolerans

Ångestdämpande

Lirkande

Andas andas andas

Modern forskning

Ordentlig struktur

Delaktighet

Tålamod 

En ängels tålamod. Vem kan ha det?

Genom att försöka hålla mig uppdaterad så försöker jag iaf stötta och vägleda barnen.

Känsla av att inte räcka till

Ärligt trött

Realism är bra

Lekfullhet

Erfarenhet

Kraftfull

Kärlek

Villkorslös kärlek. Innan jag fick barn visste jag inte vad det var.

Nu vet jag, utan tvekan. Till månen och tillbaka, flera gånger om.

 

Ibland bara saker händer.

För att förstå vad som händer måste vi ha insyn i olika saker. Lite koll på läget.

Ibland när saker händer så tycker jag att jag har koll, men jag förstår ändå inte. Är jag då korkad? 

Acceptans är viktig oavsett även om jag inte förstår. Jobbigt som tusan, men viktigt. Jag måste acceptera det som händer.

För när saker händer så finns det alltid en anledning. Jag kan leta ihjäl mig efter en anledning eller lägga energin på att acceptera. Vad ger mest? Vad tar mest?

Måste man ens förstå precis allt? 

Saker händer ju ändå menar jag.

 

Höststäd inifrån och ut

För att mäkta med allt som händer, måste vi hitta lugnet någonstans.

Jag har lagt om kosten i hopp om att bli piggare och orka lite mer. Allt vitt mjöl och socker togs bort.

Barnen ville byta rum så du passade vi på att byta plats på Tv:n också. Så nu är vårt vardagsrum ett behagligare rum. Köpte lite nya gardiner vilket ger ett lugnare intryck också.

Det går att miljöanpassa rätt mycket, så jag har även ändrat i hyllor och bland barnens saker. Huset är på 3 våningar så nu är allt utplacerat och ger andrum lite här och där. Helt okej.

Planerar en resa till ikea för jag inser att våra mattor är röriga och kan påverka negativt. Det är mönster i dom och eftersom barnen påverkas av typ allt så ska mattorna bytas ut.

Imorgon kommer resursenheten för att träffa oss och F. Beviljats 10 timmar avlösarservice enligt LSS. Det är behövligt då F kräver sin vuxen hela tiden. Han har även kontaktperson som påbörjas nu i oktober igen. Han behöver aktiverar och jag behöver andas 😊

Ang dem 4 små kontaktade jag Home-start. Finns BARA i Alingsås kommun men volontärer som stöttar familjer i behov under 3-12 månader är lite lyxigt. Vi har svårt att räcka till känner jag då alla hemmavarande 7 barn har adhd. Tempot är högt hela tiden. Jag behöver jobba men här kan vi knappt vara bara en vuxen hemma.

Stora S ska till bup på torsdag och diskutera sömn och täcke. Kanske äntligen efter 16 år kan få varva ner och sova gott.

Rensning och städ på många plan både i huset, personligt och för hela familjen. Ladda batterier. Skaffa hund vill vi ockås, för det ger så mycket för personer inom NPF. Syrran och jag ska starta ett projekt för att sprida budskap, pratat med olika personer för att försöka möjliggöra detta. Det gäller att kanalisera sina energier och få utlopp för allt, på ett konstruktivt och produktivt sätt. Känns som om allt kan gå i lås, frågan är bara när. Ett steg i taget kommer leda mig dit jag är ämnad. Det är jag övertygad om.

Tids nog. Under tiden städar jag mitt liv. Ett steg i taget. En dag i sänder.

Livet

Många har svårt att få ihop livet och allt vad det nu innebär. Intressen, nöjen, familj, ekonomi, matlagning, sömn… och mycket annat.

Jag har genom åren alltid behövt anpassa mig efter mina barn. Vilket i sig inte är en belastning alls men det blir problem i balansen i livet.

Vab. Vårdbidrag. Frånvaro med kort varsel. Planerad frånvaro. Ansvar. Inte räcka till. Prioriteringar. Omprioriteringar. Anpassningar.

Jag har jobbat deltid. Heltid. Bara dagtid. Natt. Heldagar, kvällar och helg. Testat olika i olika perioder i livet. Men jag har inte lyckats hitta den formen som funkar bäst.

Jag vill ju inte byta jobb hela tiden heller. Jag vill kunna se en utveckling och det kräver ju att jag är på samma plats och följer. Kanske ska plugga lite mera istället ? Starta eget. Gå ner i tid eller kanske köpa en bil istället.

 

Villfarelser

Ibland undrar jag. Om det är jag som inbillar mig eller om vissa personer med lägre begåvning eller andra oförmågor verkligen själva tror på det dom säger.

Villfarelser oavsett tänker jag.

Om jag helt uppenbart konstaterar något med mina egna ögon och motparten tvärnekar, vem har då rätt?

Jag som vet vad vederbörande har gjort eller sagt eller vad som helst. Eller personen som svär sig fri från det som inträffat. ”Det var inte jag”. Varför anklagar ni alltid mig”

Jag förstår inte hur man själv kan tro att man ska komma undan med något så uppenbart. Handlar det om att man inte ser hur saker hänger ihop? Är det begåvnigen som ställer till det, har man inte förmåga att tänka att någon annan förstår, det man själv nekar till.

Jag förstår verkligen inte. Om en person är helt ensam i ett hus eller rum. Något går sönder, något äts upp, något försvinner eller flyttas på. VEM skulle det annars kunna vara?

En nutellaburk inne på wc, dock gömd under en handduk ( smart drag) medan jag är på en annan våning. ”Nej, det var inte jag. Du sa ju att burken var nere i källaren, så hur ska jag ha kunnat ta den ? ” Men jag jade glömt att låsa in just den burken denna gången.

HUR kan man tro att sånt inte säger sig självt. Om jag har sagt att burken är nere men burken finns i skafferiet. Burken står sedan inne på wc. Finns BARA en misstänkt i detta drama. Men denne är helt oskyldig.

Antingen så inbillar jag mig att jag ser burken eller så inbillar sig ungen att det inte är han. Jag förstår bara inte varför.